Kategori: Okategoriserade
Drunkna inte i dina känslor – med ”hög igenkänningsfaktor”
Den här boken fortsätter sannerligen att leva sitt eget liv – härligt! Nu i somras dök den bland annat upp i Expressen
Alltid med pennan vässad
Hitta din känslostyrka – en våga sätta gränser-bok för sensitivt begåvade
Nytt år! Jag ska precis som förra året fortsätta öva på att hitta min känslostyrka. Och sätta gränser…ett ständigt pågående projekt. Men så mycket bättre jag ändå blivit.
Här finns en liten film om Maggans och min bok. Det är vårt bokförlag Libris som gjort den från bokmässan. Man kan se mig grimasera lika mycket som vanligt och man kan höra och se klipp från några av de bokmässeseminarier som vi medverkade i
Succéboken "Drunkna inte i dina känslor" har fått en uppföljare – "Hitta din känslostyrka". Fantastiska Doris Dahlin och Maggan Hägglund om sin överlevnadsbok för sensitivt begåvade. Om att sätta gränser på ett bra sätt och om fördomar.
Publicerat av Libris Måndag 18 december 2017
Och nu finns boken också inläst som ljudbok! Finns hos nätbokhandlar, Storytel och på andra platser där ljudböcker säljs.
I väntan på besked
Nya numret av tidskriften Balder har kommit. Per-Erik Åströms och min bok ”I väntan på besked – flyktingar berättar” finns med på sex helsidor. Men framför allt finns Rafiq med. Rafiq som ville så mycket, som kämpade och lärde sig svenska, som har ett yrke vi behöver i Sverige. Nu sitter han sedan länge inlåst i ett förvar i Gävle. Advent – väntans tid. För många en så mycket svårare tid än den advent vi förknippar med väntan på ljusets återkomst.
Sicken bokvecka!
Grått och regnigt ute, helt fel väder för mig som kommer från norra Sverige och vill ha snö. Allra helst ska den vara vit och gnistrande frostig tynga trädens grenar. Men nä, så är det ju inte så ofta i Stockholm, så jag kompenserar med att ta fram de gamla adventsstakarna i förväg och att tända alla ljus jag kan. Och ljust har det även varit på bokfronten, igår spelade jag in ett avsnitt för Medberoendepodden, där jag fick tala om Maggan Hägglunds och min nya bok om att bli känslostark genom att våga sätta gränser och om min självbiografiska bok ”Skammens boning”, apropå svårigheten med gränser när man är ett vuxet alkoholistbarn. Konstigt nog känns det ljust och befriande att prata också om det svåra, att dela med mig av erfarenheter både från mig själv och från mitt arbete med andra människor.
Att lära mig sätta gränser är nog bland de viktigaste saker jag lärt mig (jag ligger fortfarande i hårdträning). Inte minst nu med den starka metoo-rörelsen där jag både blivit påmind om andras kränkningar av mina gränser och om att jag ibland också måste sätta gränser för vad jag orkar ta in. Vissa dagar har jag varit helt däckad av allt som de starka berättelserna väckt i mig, om nätterna har gamla minnen snurrat runt i mitt huvud. Det som hände när jag var ett litet barn, när jag var tonåring, när jag var ung författare som just debuterat. Min mobil och mail gick varm av andras berättelser och aldrig har jag hört så många inleda ett samtal med frasen ”jag mår illa”.
Jag har tjatat om det i olika sammanhang och jag har skrivit en hel romansvit om sexuella övergrepp, hur de påverkar hela livet och om hur mycket som göms bakom de tjusiga fasaderna. Ett inferno av unkna samhällsstrukturer träder nu i dagen och marken gungar för många just nu. Så kommer denna revolution där kvinnor över hela världen gör sina röster hörda! Jag vet inte om något så omvälvande hänt sedan kvinnor fick rösträtt. Vi bygger nya världar.
Och som om det inte räckt, så har Per-Erik Åström och jag glatt oss både åt en bokblogg och en fin recension av ”I väntan på besked flyktingar berättar”. Ja sicken bokvecka!
”Här levandegörs en mycket viktig del av det moderna svenska samhället och läsupplevelsen är stark och omtumlande. Det här är en bok som alla borde läsa.”
Nu!
Skärp dig Doris Dahlin, säger jag idag till mig själv. Försvinn inte in i dimman som ligger tung över träden och tillvaron, den där världen är tung, svart och hopplös. Granska den just nu sorgligt väl använda bettskenan och fundera över vad den säger dig. Ställ dig bredbent, väl förankrad i marken, så där som du lärt så många andra att göra. Lägg armarna i kors över bröstet och visa att hit men inte längre. Sätt hakan i vädret som du och mamma, Elva Ingegerd Dahlin, alltid varit bra på att göra. Slå på datorn, ta en värktablett och en kopp lakritste och spänn ögonen i den där texten. Här kommer jag!
(Tack för fotot Niklas Palmklint)
Vårbruk
Utanför mitt fönster springer våren i kapp med sig själv. Allt går fort. Fortare för varje år.
Det som en gång gjorts, kan aldrig göras ogjort, tiden läker inte alla sår, det skriver jag om. Liksom människan, är inte heller naturen självklar, går inte alltid att reparera, då vi misshandlat den alltför grovt.
Just då jag skriver om den vackra Murbergsviken som fanns i min hemstad, läser jag tidningsrubriken ”Miljögifterna från Hagraf i högsta riskklass”. Hagraf, eller GLC, hette den industri som placerades mitt i Härnösand, alldeles intill vattnet i den vackra Murbergsviken.
Någon tidsplan för sanering finns inte ännu. Inga pengar finns och än så länge inte heller någon ansvarsutredning.
Men så vackra de var de där orden om alla jobb.
Med grafitfabriken kom en lukt över Härnösand, den slog ut granskogsdoft och linneor. Men jobben, vi måste ju ha jobben. Och det måste vi. Men nu är de borta. Och det stinker något värre än den där fabrikslukten.
Redan då debatterades polycykliska aromatiska kolväten som ökar risken för cancer. Men vi som debatterade slog oss blodiga utan resultat. Och här har vi nu förutom PAH, tungmetaller, beck med stenkolstjära, transformatorolja.
Mark, luft och vatten är förorenade. Och efter tjugo år lades fabriken ned. Mark, luft och vatten är förorenade. Resterna efter fabriken utgör mycket stor risk för människors hälsa och miljö. Jag tror jag skriver det igen, mark, luft, vatten är förorenade. Ingen vet vem som ska betala. Tidigaste sanering blir 2015. Kanske. Om det nu går att sanera.
Ja det visste jag ju inte när jag började skriva detta manus. Och ändå stämmer det så väl in i vad jag skriver.
Ibland är skrivandet mycket märkligt.
