Aktuellt · Doris

Island och huldrorna som kanske räddar världen

Isländsk skräll i EM! Inte att undra på att 30 personer röstade på Lars Lagerbäck som presidentkandidat. Och nog är det magiskt att ett så litet land lyckats få fram så många bra spelare. Just nu, när vi så väl behöver magi och tro på att det till synes omöjliga är möjligt.

När jag för mer än tio år sedan reste runt på Island, blev jag lika fascinerad av berättelserna om de små under jorden som ibland styrde hur vägarna skulle läggas, som berättelserna om hur Vestmannaöarna skapades då jättekvinnorna på Hellisheidi lekte med en boll som plötsligt hamnade utanför planen. Den storslagna naturen som blev till sagor om jättar, troll, gnomer och älvor. Och så var det ju huldrorna och alverna som gav belöningar till den som skyddade djur och natur. Ge mig huldror och alver i dessa klimatkrisens dagar!

I min bok, ”Vi vet nog vem du är”, finns Carl-Gustav, som egentligen heter Tryggvi, men som tvingades byta namn, då han kom som fosterbarn till Sverige.  Han är inte huvudperson, det är i stället de två kvinnor som varit vänner sedan de gick i samma klass som Tryggvi. Inte var han heller någon superhjälte. Men som han blev älskad av mina läsare! Varthän jag kom frågade kvinnor om han fanns i verkligheten. Tänk om han vetat det, denne Tryggvi som retats och ansetts som töntig, som endast försiktigt och mycket artigt vågar den begynnande kärlekshistorien med bokens Anna. Tyvärr, fick jag gång på gång säga, Tryggvi har bara skapats i mitt huvud.

I den tid som är behöver vi kanske Tryggvi, huldrorna och alverna. Det är inte utan att man längtar efter att de där jättekvinnorna från Hellisdal kommer hit och leker med en boll som hamnat utanför planen och att de skapar en mer rättvis värld. Kommer de inte får vI väl skapa den själva

Doris Island bra(Fotografierna är från min egen resa på Island)

Doris Island varm källa - Kopia

Doris

Att vara människa

Ett nytt år. Oskrivna blad. 2015 var året då jag kom ut med min fjärde och avslutande roman, i en serie böcker som alla handlar om hur sexuella övergrepp förföljer den som varit utsatt. Om hur förändring ändå är möjlig och att hoppet finns.
Under åren jag skrev på Himlen bar inga moln kom nya larmrapporter om att sexuella övergrepp mot unga på nätet ökade katastrofalt mycket. Jag hamrade som besatt om vem som är ond och vem man egentligen ska akta sig för, om att vara ung idag och om att ha varit det under 70-talet. Om villastaket som ibland är så höga att det kan vara svårt se bortom dem.
Det blev också en bok om vänskap och kärlek, om vad som händer när gamla sår hindrar oss från att få den närhet, som vi egentligen önskar oss mer än något annat. Hur gamla relationer och händelser påverkar de relationer vi har idag, ända tills vi gör upp med dem. Så enkelt och så svårt.
Skammens boning. Vi vet nog vem du är. Till mamma på mors dag. Himlen bar inga moln. De handlar alla om skuld, skam och vad som finns bakom de välputsade fasaderna. Om att vi hör samman och påverkar varandra, att vi har ett ansvar för vad vi gör och inte gör.
Nu har året vänt och dagarna blir allt ljusare. Jag hoppas att ljuset lyser upp mörkret, hjälper oss att våga se också det som är svårt att se, våga känna igen ondskan och hjälper oss att vara människor.