Det är gråvinter när den här boken startar, en ung kvinna halkar omkring i blötsnön inne i stan, går mot bussen som en mycket tidig morgon för henne till en liten by där hon aldrig tidigare varit. I byn finns köksbordet där två föräldrar pratar om sitt vuxna barn som de älskar över allt annat, men som de nu inte får träffa. Där finns ett hus där tystnaden skjuter pilar i tystnaden och där mannen tycker att han fått sin kärnfamiljskvot uppfylld. Där finns den snåla Blåbärstramparen och den arga kärringen som tycker att man inte kan vara en vän liten blomma när man har att göra med skitstövlar. Där finns kvinnan som försvinner.
På ytan är det lugnt, men sedan kommer städerskan Elena till byn. Hon ser inte bara smuts och damm, utan även det som sopats undan.
Det är den tid då det grå äter tillvaron.
Då ljuset ännu sover och allt ligger i träda.
Men det blir en vårvinter och det blir en vår. Allt kan hända.
Ogjort är en relationsroman. Den handlar om det som gjorts och det som ännu är ogjort. Om att det ännu inte är för sent. Men att det kan bli det om vi väntar alltför länge.
Doris Dahlin är författare och har arbetat som konsult med inriktning på relationer på arbetsplatser. Hon har givit ut ett flertal böcker, bland annat Skammens boning,Till mamma på mors dag och Drunkna inte i dina känslor.
Recensioner i urval
”Dahlin har skrivit en långtidsverkande berättelse om medkänsla. Ogjort är en hoppfull och listigt realistisk berättelse ur ett samtidsland där så mycket återstår att göra.”
…
”Doris Dahlin har alltsedan romandebuten med ”Skammens boning”, om styvbarnen i det nya folkhemmet, skrivit kollektivromaner om att vara städerskans dotter, om att vara klassmässigt tvåspråkig men ändå stum inför dem däruppe. ”Ogjort” är dedicerad till Elva Ingegerd Andersson, ”stolt städerska” och ”min mamma”. Relationsromaner kallas de, men är existentiella skildringar av kontrollförlusten hos döttrar vars mammor aldrig blev fria, och därför naglar fast sina barn vid känslan av att aldrig räknas på riktigt. Dahlin skriver om arvet från dotter till en dotter i en tradition av röster som Majgull Axelsson, Aino Trosell, Kristina Sandberg.”
Dagens Nyheter
”Doris Dahlin berättar med ömsint känsla för platsen och för de som lever där. Med en tydlig vilja att ge röst åt dem som inte brukar höras. Det är liv väl värda att berättas.”
Svenska Dagbladet
”En sten sätts i rullning, ett hopp tänds. Det kan räcka med att någon, säg någon rejäl tant som Gunhild, ska säga ifrån. För att isen ska smälta och det ska gå mot vår.
Kanske väntar ett bättre liv för Elena. Om kvällarna sätter hon sig vid en lånedator och skajpar godnatt med sina älskade barn och deras mormor långt borta i en annan liten by i världen.
Mötet med Elena vill jag inte ha ogjort.”
”En nära vardagsskildring med genomträngande iakttagelser av bistra förhållanden. Doris Dahlin skriver om starkt rörande öden utan att bli kladdigt känslosam”
Dala-Demokraten
I en liten västerbottnisk by bor de. Den arga kärringen som anser att man inte kan vara en vän liten blomma när man har att göra med skitstövlar, den unge mannen som försöker springa ifrån sitt liv och lärarinnan med sina mörka hemligheter.
Det är bara på ytan det är lugnt. Tills städerskan Elena släpps in i deras hem. Hon ser inte bara damm och smuts utan också allt det andra som sopats undan.
Doris Dahlin är författare och har arbetat som konsult med inriktning på relationer på arbetsplatser. Hon har givit ut ett flertal böcker, bland annat Skammens boning,Till mamma på mors dag och Drunkna inte i dina känslor.
”Dahlin lyckas […] blixtbelysa personligheter och mänskliga beteendemönster i hela sin komplexitet”
Västerbottens-Kuriren
”En empatisk socialrealistisk skildring av en tid och ett folk i en utkantsbygd”
Borlänge Tidning
”Papperslösa städerskan Elena har flera uppdrag i den lilla byn Vittermark i Västerbotten. Bakvägen, via det utanförskap som bland mycket annat medför att många kallar henne ”städerskan” i stället för att lära sig hennes namn, kommer hon allt närmare ortsbefolkningen. Ni vet: den som inte riktigt inkluderas blir i stället vittne till mycket.
…
Under läsningen av ”Ogjort” gråter jag några gånger. Det kan inte hjälpas, eftersom boken så tydligt pekar på hur monstruöst orättvist livet är.
Expressen
”Ogjort är en bok som är svår att lägga ifrån sig. Man läser andlöst vidare, vill verkligen veta hur det ska gå, ska skitstövlarna straffas, de olyckliga få sin upprättelse och lite glädje till slut?”
…
”En av de hon städar hos, den gamla Gunhild, ska se henne som en medmänniska, bli hennes vän. Gunhild är en mycket sympatisk figur, som en åldrad Pippi Långstrump. Kroppsligt skröplig är hon fortfarande mentalt stark och har mycket bestämda åsikter; skitstövlar ska man inte dalta med! Jag skulle vilja läsa en hel bok om Gunhild!”
Tidskriften Klass
”Fantastisk, gripande & välskriven!”
Jenniesboklista
”Doris Dahlin har ett vackert språk och skriver enkelt men djupt.”
Boktanten
Ogjort var också med i Kulturrådets urval i New Swedish books for autumn, critics choice: fiction Yukiko Duke.