Jag samlar på skrivarplatser där tankarna får rymma och rymmas.

Ibland blir det i stillheten på en ensam bänk i skogen, en sådan som den på bilden, som någon snickrat av nedfallna trädstammar. Lika ofta sitter jag i sorlet bland okända människor på café eller som idag på bibliotek.

Penna, anteckningsbok, dator. Men mest av allt utrymme att låta allt välla fram.

I det manus jag just nu skriver, är författaren rädd för de ord och minnen som hejdlösa springer fram i henne. Där har jag varit, ja där är jag ofta. Varje gång måste jag uppbåda ett mod mycket större än vad jag egentligen har.