Nästan vart tionde barn i Bredängsskolan har inte någon fast bostad. Detta är Sverige 2014.
”Åtta till tio procent av våra barn har vad vi kallar ett otryggt boende, det är hotell det är jourhem och det är många som bor i andra hand och flyttar runt i hela Stockholms stad och får väldigt långa resor, säger Ewa Sarèn som är biträdande rektor på skolan.”
Och jag minns då för länge sedan, när huset jag bodde i som barn, skulle säljas på exekutiv auktion därför att pappa supit upp pengarna, jag minns mammas och mina vakna nätter. Jag minns alldeles för mycket. Och jag tänker på att den som fattar besluten som gör att barnen i Bredäng inte har ett fast ställe att bo på, den har inte varit med om att inte ha någonstans att läsa sina läxor, den har inte varit med om att inte veta var man kan sova den natten, den har inte varit med om mardrömmarna som aldrig helt försvinner. Jag tänker på att vi någon gång måste besinna oss.
Jag är med i en bokklubb som igår pratade böcker i ett torn som sträcker sig högt upp över Stockholms tak. Under snart tio år har vi med böcker och matsäckskorg klättrat uppför trapporna till den svindlande vackra utsikten. På vägen upp finns den här skylten. ”Det byggdes bra med glädje”. Jag blir lika glad varje gång jag ser den. De där fem orden säger så mycket. Och jag önskar barnen i Bredäng människor som ser och hör, som reagerar och skriker så högt att taken lyfter sig och seglar iväg. Jag önskar dem bostäder som byggs bra med glädje, jag önskar dem skolbibliotek och lärare som ger dem ord att söka sig sina vägar. Jag önskar dem utsikt och framtidstro.
Min mormor var arbetarkvinnan med elva barn, som i Ådalen i början av 1900-talet gav sig ut och föreläste. Det gjorde hon trots att folk tyckte att hon som bara var kvinna och som inte ens hade ”studert” borde ha vett att hålla tyst. ”Gud skapade kvinnan”, sa hon där uppe i talarstolen. ”Men han skapade henne inte för å bli trampad på. Föttera ha vi fått för å promener mä tesammans.” Min farmors historia ser ut på annat sätt. Hon blev på ”det viset” utan att vara gift. Var hon våldtagen av bonden hon började arbeta åt redan som liten? Eller följde hon helt enkelt sin lust? Jag vet inte. Men vad jag vet är att skammen blev så stor att hon mördade sin förstfödda, blev satt i fängelse och att hon så länge hon levde förnekade det som hänt.
Intervju med Doris Dahlin och smakprov ur hennes novellsamling Gamla Synder, tillgänglig som e-bok och ljudbok i M-Magasin nr 4.
”– Att vara högkänslig är ett personlighetsdrag. Ofta blir extra känsliga personer misstagna för att vara blyga och introverta, men känsligheten kan också kombineras med ett starkt driv utåt, säger Doris.”
Det ligger ett grått molntäcke över Stockholm och det vägrar att flytta på sig. Vecka efter vecka seglar det fram, ser ut som om det rör sig bort någon annanstans, ligger ändå kvar. Men i mitt huvud, i min dator och på alla dessa papper är det solig sommar 1971. Solig och ändå något helt annat.
Snön faller!
Intresset utomlands fortsätter för Doris Dahlins och Maggan Hägglunds succébok Drunkna inte i dina känslor. Nu har även Ungern köpt rättigheterna för publicering, och i Sverige fortsätter pocketutgåvan att uppmärksammas både i media och i handelns topplistor.