Grått och regnigt ute, helt fel väder för mig som kommer från norra Sverige och vill ha snö. Allra helst ska den vara vit och gnistrande frostig tynga trädens grenar. Men nä, så är det ju inte så ofta i Stockholm, så jag kompenserar med att ta fram de gamla adventsstakarna i förväg och att tända alla ljus jag kan. Och ljust har det även varit på bokfronten, igår spelade jag in ett avsnitt för Medberoendepodden, där jag fick tala om Maggan Hägglunds och min nya bok om att bli känslostark genom att våga sätta gränser och om min självbiografiska bok ”Skammens boning”, apropå svårigheten med gränser när man är ett vuxet alkoholistbarn. Konstigt nog känns det ljust och befriande att prata också om det svåra, att dela med mig av erfarenheter både från mig själv och från mitt arbete med andra människor.
Att lära mig sätta gränser är nog bland de viktigaste saker jag lärt mig (jag ligger fortfarande i hårdträning). Inte minst nu med den starka metoo-rörelsen där jag både blivit påmind om andras kränkningar av mina gränser och om att jag ibland också måste sätta gränser för vad jag orkar ta in. Vissa dagar har jag varit helt däckad av allt som de starka berättelserna väckt i mig, om nätterna har gamla minnen snurrat runt i mitt huvud. Det som hände när jag var ett litet barn, när jag var tonåring, när jag var ung författare som just debuterat. Min mobil och mail gick varm av andras berättelser och aldrig har jag hört så många inleda ett samtal med frasen ”jag mår illa”.
Jag har tjatat om det i olika sammanhang och jag har skrivit en hel romansvit om sexuella övergrepp, hur de påverkar hela livet och om hur mycket som göms bakom de tjusiga fasaderna. Ett inferno av unkna samhällsstrukturer träder nu i dagen och marken gungar för många just nu. Så kommer denna revolution där kvinnor över hela världen gör sina röster hörda! Jag vet inte om något så omvälvande hänt sedan kvinnor fick rösträtt. Vi bygger nya världar.
Och som om det inte räckt, så har Per-Erik Åström och jag glatt oss både åt en bokblogg och en fin recension av ”I väntan på besked flyktingar berättar”. Ja sicken bokvecka!
”Här levandegörs en mycket viktig del av det moderna svenska samhället och läsupplevelsen är stark och omtumlande. Det här är en bok som alla borde läsa.”
