Det är fullmåne. Ja det vet ju redan alla, som liksom jag, blir påverkade av den. Än en gång tänker jag då på mannen i Sri Lanka som berättade för mig, hur man vid fullmåne var ledig från sitt arbete och i stället gick till templet samt mediterade. Ingen alkohol serverades, inte ens på vårt turisthotell. Jag tycker om den tanken, inte med hjälp av droger förstärka eller stänga av känslohavet som är så lätt att drunkna i, utan stilla sig och ge tid för eftertanke, för det vi kanske annars springer ifrån.

Natten som var, arbetade jag trots detta för fullt. Jag hittade av en slump ett fantastiskt skrivarrum och gladdes åt ljuset, utsikten över nejden och de två vackra sekretärerna med alla sina lådor.  Det var bara det att rummet var fullt av bråte och framför allt av två envisa råttor som fann alltför mycket strösocker där för att vilja lämna lokalen. Som jag slet för att få bort dem! Och ingen ville hjälpa mig.

Då jag vaknade, tänkte jag på tiden i gestaltterapi, då vi i grupper berättade våra drömmar varje morgon. Inga tolkningar, bara berätta sin dröm i nutid och sedan avsluta med orden ”och det är mitt liv just nu”. Låta de orden sjunka in.

Jag har hittat ett så bra skrivarrum, precis som jag vill ha det! Men innan jag kan använda det måste jag själv rensa bland allt bråte och få bort de två vänliga, men efterhängsna råttorna därifrån. Och det är mitt liv just nu.

Ja jag undrar vad som händer i natt…