Jo jag har också fått ett. Ett brev från Astrid Lindgren alltså. Det tänkte jag på när Barbro Lindgren nyligen fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne och i samband med det berättade om brevet hon fått. Då mindes jag plötsligt brevet jag själv fick när jag var sjutton år och hade skickat in ett argt manus om skolan, till Rabén & Sjögren. Ett manus där jag hamrat ned bokstäverna så hårt att skrivmaskinspapperet emellanåt gått sönder. I kuvertet till förlaget, lade jag tillsammans med manusbunten, ned en lapp från mitt anteckningsblock. På blocket fanns Snobben, tillsammans med en serieruta,”To know me is to love me”. Det är det Astrids rader på slutet av hennes brev, hänvisar till.

Det blev en arg bok av manusbunten, Ockupationsleken, som jag åkte runt och pratade om på skolor och bibliotek, i TV och radio. Så småningom kom den ut också i USA, England och Danmark. 

Och alltsammans startade med det där brevet från Astrid Lindgren….eller egentligen startade det förstås allra först hos den ilskna tonåringen som satt på sin kammare och hamrade på den röda skrivmaskinen som mamma sparat ihop till. Skriv och överlev, så har det alltid varit. Som mest arg, som mest ångestriden eller söndergråten har där ändå smugit sig in den där överlevande tanken – det här kan jag skriva om.

Så det fortsätter jag med.