Ljuset kliver in genom dörren och ger mig precis som många år tidigare, lust att sortera, slänga och ge plats för något nytt. Så mitt bland alla dessa kassar med gamla manusblad till pappersåtervinningen, böcker, prydnadssaker och kläder till Myrorna, hittar jag en enda barnsko. Min prinsess-sko. Tretorns vita plast kantad med skinn. Luggsliten, sprucken. Så fin jag kände mig i den. Så mycken kärlek som finns i den.
Nu står min sko på skrivbordet. Den får bli kvar och påminna mig om något vi talade om när jag jobbade med transaktionsanalys – att våga vara den jag egentligen är, tillbaka till den jag en gång var innan jag fick instruktioner om annat. En prinsessa med självklar rätt att med stora kliv ge sig ut i världen.
Hej,
Mina små skor finns kvar på Lövudden. Har inget minne förknippat med dem, och ’den jag egentligen är’ har gått ohjälpligt förlorad, är jag rädd.
Transaktionsanalys har jag en hel del negativa minnen av. Fyra veckor i Flen 1986 blev en mycket obehaglig upplevelse.
Nu har jag lyckats fixa lånekort på HND:s bibliotek, så nu kan jag låna och läsa eBöcker här! Allting går att ordna, med lite tålamod 😀
Usch de där veckorna i Flen låter inte bra, det kan verkligen vara så olika beroende av vilken ledare och vilket sammanhang det är. Men härligt med lånekortet! Lycka till med e-böckerna!
Min prinsesstid tog abrupt slut när var jag var tio. Innan dess hade jag tagit det för självklart att jag var universums centrum och att allt var möjligt. Efter det gällde det att slåss. Vara stark. Stå på sig. Och försöka hitta andra stöttor. Det händer att jag möter såna som fått vara prinsessor hela livet och jag fylls av avund. Såna som har föräldrar som alltid stått bakom, alltid puttat på, skottat och krattat så att vägen blivit jämn. Men så försöker jag intala mig att de inte blivit lika starka. Och att det ligger ett värde i att vara stark. Att kunna skotta själv. Men jag vet inte. Jag vill vara prinsessa.
Ja jag har också blivit stark av att tvingats skotta själv och av att leta och finna andra stöttor. Jag vill inte vara utan den förmågan, men åh så gärna jag också vill vara prinsessa. Och framför allt också våga stå för och vara den jag innerst inne är.