Himlen bar inga moln så starka att de förmådde bära allt detta. När man en gång förstått att livet ändras i det hastiga ögonblickets till synes slumpvisa val, blir livet sedan aldrig likadant.
Den framgångsrika författaren Maria återvänder till den norrländska hemstaden och barndomsvännen Britt-Ingers om blivit kvar. Maria lever ett tryggt liv med sina böcker, mannen Peter, hans son Rasmus och så katten. Hon trivs i det, vill inte att det ska förändras.
Britt-Inger har ett helt annat liv. Hennes tonårsdotter Tove har dragit sig undan in i sitt mörker och med maken Bengt blir det på sin höjd ett gräl – men mest är det tyst där vid köksbordet. Och nu har Britt-Inger bett sin gamla vän hjälpa henne med dottern. Men mötet och minnena blir inte som någon av dem tänkt sig.
Himlen bar inga moln är en historia om vänskap och kärlek – men också om hur övergrepp och skam formar oss och våra relationer. Det handlar om sprickor som inte går att fylla igen och om hur historien hinner ikapp och blir lika betydande nu som då.
Några pressklipp om Himlen bar inga moln
”In Doris Dahlin’s novels the past is always painfully present to her characters. Such is also the case in her new book, where Maria, an author, visits the place where she grew up in order to help the teenage daughter of her childhood friend, who has locked herself away in her room. There are clear parallels between the young, teenager’s destructive experiences and Maria’s own adolescence, and the novel paints a fine picture of Sweden during the sixties and seventies. With the help of flashbacks to Maria’s difficult youth her present issues are brought into focus. We are allowed to follow in close proximity the protagonists’ struggle for independence, at the same time as the revelation that coexistence isn’t always to be taken for granted.” New Swedish Books spring 2016, Kulturrådet
”Doris Dahlin (född 1952) har alltsedan den självbiografiska debutromanen ”Skammens boning” (2007) mutat in sitt tematiska område i skönlitteraturen – mödrar och döttrar i arbetarklassen och undflyende fäder och män som lämnar dem att sörja deras svek och nödtorftigt försörja sig själva. Det är kvinnokamp på gott och ont, med klasstämpeln som hämsko på självkänslan.” Expressen Nils Schwarz
”Doris Dahlin skriver insiktsfullt, men inte längre som i debuten självbiografiskt, om skam, drömmar och besvikelser i svensk avfolkningsbygd. Liksom romanens huvudperson har hon själv vuxit upp i en arbetarfamilj i Härnösand, med en periodvis frånvarande far. Klassperspektivet genomsyrar romanen, liksom kontrasterna mellan storstad och landsbygd.” Göteborgsposten
”Det är ett gediget hantverk som omsorgsfullt förenar berättardriv med säkert avlyssnade dialoger och lagom lyriskt bildspråk.” Borås tidning
”I Himlen bar inga moln är Doris Dahlin en suverän iakttagare, hon benar ut livslögnerna, visar på att sprickor som innehåller våld och övergrepp inte går att fylla igen, tiden hinner ifatt och då måste allt upp i ljuset för att man ska överleva. Språket lever. Doris Dahlin har ett tydligt uppsåt med sina texter, det känns.
Hon vill medvetandegöra sina läsare, så att vi ska se och förstå – och göra något åt dem – alla sprickor som finns i den polerade fasaden.
Doris Dahlin har utvecklat sitt författarskap. Med sin nya roman tar hon definitivt plats bland andra samtida kvinnliga arbetarförfattare.”
”Doris Dahlin skriver med empati om havererade familjer om deras kamp för överlevnad, om alkoholism, om barn som tar på sig ansvaret för vuxna, hon ger de utsatta en röst och berättar om ett klassamhälle i dag, som vi gör allt för att slippa se och befatta oss med.”
”I sin senaste bok ”Himlen bar inga moln”, stiger Doris Dahlin fram och tar plats bland de andra kvinnliga arbetarförfattarna Moa Martinsson, Elsie Johansson, Susanna Alakoski…” Dalademokraten
”Doris Dahlin är en stor berättare som skildrar bokens kantstötta karaktärer med omtänksamhet och ett lysande språk som gör att jag som läsare kan skapa mina egna bilder.” Tänk vad livslögn, skam och obearbetad smärta kan skada relationerna till dem vi älskar allra mest. Författaren Doris Dahlin skildrar detta ämne mästerligt i sin nya roman ”Himlen bar inga moln” som är hennes femte bok.
Författaren har skrivit en riktig bladvändare där dramatiken vibrerar främst mellan Maria och Britt-Inger ”skriva verser när man kan skura” och tidsspannet 1971–2014 på ett ypperligt sätt. En intressant nutidshistoria passerar revy: varuhuset Tempo öppnar, återbäring på Konsum och almarna åt folket.
Gestaltningen av huvudpersonens ambivalens är genial ”Och det fulaste fula finns sedan dess inuti henne. Men det vackraste kan inte dödas.” Doris Dahlin är en stor berättare som skildrar bokens kantstötta karaktärer med omtänksamhet och ett lysande språk som gör att jag som läsare kan skapa mina egna bilder. Östgöta Correspondenten
”Dahlin skriver energiskt, ibland poetiskt, alltid med ett lugn som sakta och tålmodigt vrider och vänder på minnen. Varför blev det som det blev? Varför blev vi dem vi blev? Berättelsen om Maria och Britt-Inger är fin och ganska anspråkslös i sin vardaglighet och det är det jag tycker bäst om med Dahlin.” Bibliotekstjänst
”Det är ett gediget hantverk som omsorgsfullt förenar
berättardriv med säkert avlyssnade dialoger och lagom lyriskt bildspråk.” Smålandsposten